PFAS och TFA i svenskt jordbruk – vad vet vi egentligen?
PFAS har hittats i mark över hela Sverige. Samtidigt har det mycket svårnedbrytbara ämnet TFA uppmätts i yt- och grundvatten i svenska jordbruksområden. Det låter som en enkel berättelse om ett förorenat jordbruk, men forskningsläget är mer komplicerat.
Det korta svaret är att PFAS är spridda genom många delar av samhället och miljön, medan vissa växtskyddsmedel kan vara en betydande källa till TFA i jordbrukslandskap. De svenska undersökningarna visar förekomst och möjliga spridningsvägar. De visar däremot inte att all svensk jordbruksmark är farlig, att alla PFAS kommer från jordbruket eller hur stor hälsorisken är för en enskild konsument.
En enkel översikt
- PFAS är ett samlingsnamn för tusentals svårnedbrytbara fluorerade ämnen med olika egenskaper.
- SGU fann PFAS i mark på både landsbygd och i tätorter och beskriver PFAS som en utbredd bakgrundsförorening.
- TFA är en ultrakort, mycket vattenlöslig och lättrörlig PFAS som kan bildas när vissa växtskyddsmedel bryts ned.
- SLU fann TFA i yt- och grundvatten i fem undersökta jordbruksområden i södra Sverige.
- Höga uppmätta halter och överskridna regulatoriska gränser är viktiga varningssignaler, men de är inte samma sak som en direkt beräkning av faktisk hälsorisk.
Vad är PFAS?
PFAS står för per- och polyfluorerade alkylsubstanser. Gruppen omfattar tusentals syntetiska ämnen som har använts eftersom de kan stå emot värme, fett, vatten och smuts. Samma stabilitet som gör ämnena användbara gör många av dem mycket långlivade i miljön.
Det är missvisande att tala om PFAS som om alla ämnen vore identiska. De skiljer sig i kedjelängd, rörlighet, förmåga att binda till jord, upptag i organismer och dokumenterad toxicitet. För några äldre PFAS finns omfattande kunskap om miljö- och hälsoeffekter. För många andra är underlaget betydligt tunnare.
Varför jordbruket är en viktig del av systemet
Jordbruket ligger i skärningspunkten mellan mark, vatten, växter, djur och människor. PFAS kan nå jordbruksmark genom flera vägar: atmosfäriskt nedfall, bevattningsvatten, slam och andra restprodukter, brandskum, industriell påverkan och användning eller nedbrytning av vissa växtskyddsmedel.
En internationell forskningsöversikt från 2025 visar att PFAS i jordbruksjord behöver förstås som ett systemproblem. Ämnenas rörelse påverkas av jordtyp, organiskt material, vattenflöden och den enskilda föreningens kemiska egenskaper. Vissa PFAS binds relativt starkt i jorden, medan kortare och mer vattenlösliga ämnen lättare kan transporteras vidare eller tas upp av växter.
PFAS finns i svensk mark
Sveriges geologiska undersökning, SGU, publicerade i september 2026 en nationell kartläggning av PFAS i mark. Undersökningen omfattade 53 provplatser på landsbygden och 120 provplatser i åtta svenska städer. Prover togs från markytan ned till ungefär en meters djup.
PFAS påträffades både i tätorter och på landsbygden, även där det saknades kända lokala utsläppskällor. Halterna var generellt högre i södra Sverige och i kustnära delar av västkusten. Tätorterna hade både en större variation och en större mångfald av PFAS-föreningar än landsbygden.
En bakgrundsförorening är inte samma sak som en ofarlig förorening
SGU beskriver PFAS som en utbredd bakgrundsförorening. Begreppet betyder att ämnena förekommer spritt även utanför tydligt identifierade punktkällor. Det betyder inte att de är naturliga eller automatiskt ofarliga.
Kunskap om bakgrundshalter behövs för att avgöra om en uppmätt halt avviker från det som normalt finns i ett område. Den hjälper därmed myndigheter att skilja en allmän diffus belastning från en möjlig lokal källa. Kartläggningen var däremot inte utformad för att beräkna hur mycket PFAS människor får i sig genom svensk mat.
Marken kan fungera som reservoar
På landsbygden fanns de högsta halterna främst i det organiska ytskiktet och halterna minskade med djupet. SGU tolkar mönstret som förenligt med tillförsel genom luften. Kartläggningen pekar också på att marken kan fungera som en viktig reservoar för TFA.
En reservoar lagrar ämnen och kan senare avge dem. När vatten rör sig genom marken kan lättrörliga föreningar transporteras mot diken, vattendrag och grundvatten. Därför räcker det inte att fråga var föroreningen finns i dag. Humanekologiskt är den viktigare frågan hur den rör sig mellan produktion, mark, vatten, livsmedel och samhälle över tid.
Vad är TFA?
Trifluorättiksyra, TFA, är en mycket liten och vattenlöslig fluorerad syra. SLU beskriver den som en ultrakort PFAS. Den bryts ned mycket långsamt och rör sig lätt med vatten, vilket gör att den kan spridas från mark till yt- och grundvatten och ansamlas där över tid.
TFA kan komma från flera källor. Den kan bildas när vissa köldmedier och andra fluorerade ämnen bryts ned i atmosfären. Den kan också bildas vid nedbrytning av vissa fluorerade växtskyddsmedel. Vilken källa som dominerar kan variera mellan platser och måste undersökas i sitt sammanhang.
Vad fann SLU i jordbruksområdena?
Mellan maj och november 2025 undersökte SLU, på uppdrag av Naturvårdsverket, TFA i fem jordbruksområden i södra Sverige. Fyra områden ingick i den nationella miljöövervakningen av bekämpningsmedel och ett i övervakningen av växtnäringsämnen.
TFA påträffades i både yt- och grundvatten. I ytvatten varierade halterna mellan 0,55 och 3,5 mikrogram per liter. I grundvatten låg många prover över 1 mikrogram per liter och den högsta uppmätta halten var 5,7 mikrogram per liter.
SLU bedömde att halterna var höga jämfört med de nivåer där växtskyddsmedel vanligtvis påträffas. Flera växtskyddsmedel som kan bilda TFA hade använts i områdena sedan miljöövervakningen startade 2002. Forskarna bedömde därför att kombinationen av dessa medel sannolikt hade bidragit till de uppmätta halterna.
Vad betyder gränsvärdet?
TFA klassas inom EU som en relevant metabolit. För sådana nedbrytningsprodukter gäller ett gränsvärde på 0,1 mikrogram per liter i grundvatten. Majoriteten av grundvattenproverna i de fem områdena låg över denna nivå, ofta mer än tio gånger över.
Det är viktigt att tolka siffran korrekt. Ett regulatoriskt gränsvärde anger när ett ämne inte uppfyller ett fastställt krav. Det är inte nödvändigtvis samma sak som en toxikologisk tröskel där skada plötsligt uppstår. Överskridandet är därför ett tydligt miljö- och förvaltningsproblem, men det berättar inte ensamt vilken hälsorisk en viss person utsätts för.
Ytvatten och vattenlevande organismer
För TFA saknas motsvarande gränsvärde i ytvatten. De halter som SLU mätte låg under de nivåer som då bedömdes kunna skada vattenlevande organismer. Det betyder inte att frågan är avslutad. Ämnets extrema persistens och möjligheten till fortsatt ackumulering gör långsiktig övervakning viktig även när en omedelbar ekologisk effekt inte kan påvisas.
Hur kan TFA hamna i jordbrukets vatten?
Växtskyddsmedel innehåller verksamma ämnen som ska påverka ogräs, svampar eller skadeinsekter. När vissa fluorerade ämnen bryts ned kan TFA bildas. Eftersom TFA är mycket vattenlösligt kan det följa nederbörd och markvatten genom jordprofilen.
Det innebär en klassisk humanekologisk målkonflikt. Växtskyddet kan bidra till stabila skördar och mindre förluster på kort sikt, samtidigt som en mycket långlivad nedbrytningsprodukt kan spridas i vattenmiljön. Kostnaderna och nyttorna uppstår på olika platser och vid olika tidpunkter.
Danmark och den svenska omprövningen
Danmark återkallade under 2025 godkännandet för 33 växtskyddsmedelsprodukter som kan brytas ned till TFA. Beslutet omfattade produkter med sex verksamma ämnen. Därefter inledde Kemikalieinspektionen omprövningar av 38 produkter på den svenska marknaden som innehöll samma ämnen.
En omprövning är inte i sig ett bevis för att varje användning leder till oacceptabel risk. Den betyder att ny kunskap motiverar en förnyad bedömning av villkor, exponering och alternativ. Samtidigt visar processen hur miljöövervakning kan förändra regleringen när tidigare okända eller underskattade nedbrytningsprodukter blir synliga.
Vad vet vi ännu inte?
De svenska resultaten väcker flera frågor som ännu saknar fullständiga svar.
- Hur stor del av TFA i olika svenska jordbruksområden kommer från växtskyddsmedel, atmosfäriskt nedfall eller andra källor?
- Hur snabbt ökar eller minskar halterna när användningen av TFA-bildande ämnen förändras?
- Hur mycket TFA tas upp i olika grödor under svenska odlingsförhållanden?
- Vilken betydelse har jordart, nederbörd, dränering och bevattning för transporten till grundvatten?
- Vilka ersättningsmedel och odlingsmetoder minskar problemet utan att skapa andra miljö- eller produktionsproblem?
SLU:s undersökning omfattade fem områden och bör inte behandlas som ett nationellt genomsnitt för all jordbruksmark. SGU:s bredare kartläggning visar samtidigt att PFAS förekommer långt utanför kända punktkällor. Tillsammans pekar studierna mot ett spritt problem, men de svarar på olika frågor och ska inte slås ihop till en enda siffra.
Vad kan göras?
Det första steget är att fortsätta mäta. Övervakningen behöver omfatta mark, ytvatten, grundvatten och relevanta grödor. För TFA är långa tidsserier särskilt viktiga eftersom ämnet är så persistent och rörligt.
Det andra steget är källkontroll. När ämnen väl har spridits i mark och vatten är rening tekniskt svår och kostsam. Det gör förebyggande åtgärder, produktprövning och val av alternativa metoder centrala.
Det tredje steget är att undvika alltför enkla lösningar. Ett förbud kan minska en källa men samtidigt påverka skördar, kostnader och användningen av andra kemikalier. En hållbar omställning behöver därför väga samman miljögift, livsmedelsproduktion, arbetsmiljö, biologisk mångfald och lantbrukets ekonomiska villkor.
Sammanfattning
PFAS finns spritt i svensk mark, både i städer och på landsbygden. SGU:s kartläggning visar att föroreningen inte bara hör ihop med enskilda kända utsläppsplatser. TFA, som är en mycket rörlig och långlivad PFAS, har dessutom uppmätts i yt- och grundvatten i fem svenska jordbruksområden.
Vissa växtskyddsmedel är en sannolik källa till TFA i de undersökta områdena, men inte den enda möjliga källan i miljön. Resultaten ger starka skäl för fortsatt övervakning och omprövning av berörda produkter. De ger däremot inte stöd för påståendet att all svensk mat eller all jordbruksmark innebär samma risk.
Den humanekologiska kärnan är att ett ämne som används i ett produktionssystem inte stannar där. Det rör sig mellan teknik, mark, vatten, växter, myndigheter, företag och människor. Därför måste även lösningen omfatta hela systemet.
Bärande källor
Sveriges geologiska undersökning. (2026). Förekomst och bakgrundshalter av PFAS i mark – en jämförelse mellan rurala och urbana områden i Sverige. SGU:s rapport
Sveriges lantbruksuniversitet. (2026). PFAS-ämnet trifluorättiksyra påträffas i svenska jordbruksområden. SLU:s resultat och rapportlänk
Biswas, B., Joseph, A., Naseeba, P., m.fl. (2025). Contamination of per- and poly-fluoroalkyl substances in agricultural soils: A review. Journal of Environmental Management, 380, 124993. https://doi.org/10.1016/j.jenvman.2025.124993