Humanekologi

Om människan och hennes totala omgivning

I denna blogg gör vi inlägg om ämnet humanekologi och om forskning som rör människans plats i sitt större sammanhang.

 

Permakultur och industriell symbios

28 jan 2019

 

Av: Mikael Jensen

När jag läste humanekologi var vi på studiebesök in en mikroby där de arbetade enligt ideéerna i permakultur. Ordet permakultur är en sammanslagning av permanent agrokultur. Man kan se det som ett samhälle med ett hållbart bruk av naturen, särskilt den kultiverade naturen.

Upphovsmannen bakom idéerna med permakultur heter Bill Mollison och han beskriver grunderna ungefär så här:

Permakulturdesign används för att planera mänskliga aktiviteter bättre. Till exempel för att tänka igenom hur man kan fånga och lagra den energi som flödar genom systemet i form av sol, vind och vatten. Man strävar efter att bygga nätverk och sluta så många kretslopp som möjligt. Permakultur är ett samarbete med naturen, med omsorg om människorna och om jorden för att skapa miljöer som bygger på ömsesidigt positivt beroende i kvarter, byar eller företag.

Ett exempel på detta är att samodla växter där den ena är en nyttoväxt för människan och den andra håller borta angripande insekter från nyttoväxten. På detta sätt undviker man bekämpningsmedel som även skadar djur i ekosystemet som man vill bevara, nyttoväxterna och det man ska äta. Ett annat exempel är att man tar vara på den värme som uppstår i en kompost för att värma upp även andra delar av marken. Ett tredje exempel är att använda avfall som material eller bränsle i en annan del av systemet.

Tanken som ligger till grund för permakultur, även om det är uppbarnbart att den involverar odling, är inte helt olik tanken bakom industriell symbios. Symbios är, inom biologi, när två arter lever så nära varandra att de nästan kan ses som ett levande system. Den ena arten drar nytta av den andra arten och tvärt om. Det är nödvändigt att det handlar om ett ömsesidigt beroende, annars rör det sig om en parasit. Industriell symbios betyder att två industrier eller fler ömsesidigt drar nytta av varandra i tillverkning och avfallshantering.

Både inom permakultur och industriell symbos är design en viktig komponent. Inom permakultur används design som metod för att planera olika delar i sitt ekosystem så att de samverkar på ett optimalt sätt. Så är det inom industriell symbios också. Varje industri är planerad och placerad på ett väl genomtänkt sätt för att industrierna ska kunna dra nytta av varandra på ett optimalt sätt.

Det bästa sättet att beskriva industriell symbios är när ett företags spillvärme och/eller avfall blir till nytta för en annan industriell process. Varmt spillvatten kan värma upp en viktig process hos grannföretaget. Gips som är en avfallsprodukt för ett företag är råvara för produktion för ett annat företag. När dessa företag ligger inpå varandra drar de nytta av materialflödet på ett optimalt sätt.

Detta är inte så mycket annorlunda än svinuppfödaren som får avföring som avfall som hen kan sälja eller ge bort till grannen som har åkerbruk och som behöver naturgödsel. Avfall för den ena kan vara en nyttighet för den andra. En av grundprinciperna för permakultur är att inte skapa avfall. Det är naturligtvis svårt eller närmast omöjligt. Tanken är kanske inte att helt undvika avfall inom systemet utan att undvika att avfall lämnar systemet. Permakultur eller ett hållbart jordbrukssamhälle är ett avgränsat ekosystem som tar vara på avfallet inom systemet. Precis detta är tanken för industriell symbios. När företag kan dra nytta av varandra kan de som system tillsammans ta vara på avfallet så att inget lämnar systemet.

Kalundborg är ett samhälle i Danmark där de har förfinat tanken med industriell symbios längre än på någon annan plats. Där samverkar flera industrier i ett närmast slutet system. Bilden ger en bra överblick över de aktuella flödena.

Hela projektet som sådant har EU-stöd. Projektet har också vunnit Chalmers Hållbarhetspris 2018. Ett av de ingående företagen, Örsted, har utsetts till världens fjärde mest hållbara företag 2019 av den kanadensiska tidskriften Corporate Knights. Detta är med andra ord ett projekt som får mycket uppskattning och uppmärksamhet. Nyligen gjorde SR ett inslag om projektet som fick mig intresserad. Kanske kan detta inlägg få dig intresserad.

Det finns liknande projekt i andra delar av världen. Även i Sverige. Tanken med industriell symbios kan dock ta sig uttryck på flera sätt. Det som sker i Kalundborg är ett sätt att arbeta. I Sverige finns mindre projekt eller regionala projekt. Liknande lösningar kan alltså vara distribuerade över större områden.

Ny design och smarta kommuner/städer behöver arbeta mer i linje med permakultur och industriell symbios för att minimera avfallet, förbrukningen av resurser och energi samt öka återanvändningen.

 

Spela gratis bingo

Är smarta städer hållbara?

24 jan 2019

 

Av: Mikael Jensen

Smarta städer eller 'smart cities' är ett begrepp som innebär att en stad eller en del av en stad använder teknologi och stora mängder insamlade data för att optimera användningen av resurser och energi inom området. Alla data samlas in från stadens invånare, utplacerade sensorer och andra resurser inom och utom regionen. Med hjälp av all data kan man reglera trafik och transporter inom staden, reglera energiproduktionen och energiåtgången, reglera vattenåtgången, hantera avfall, hantera efterföljandet av lagar och regler, hantera skolbyggnader, hantera bibliotek, hantera sjukhus och andra kommunala byggnader och tjänster.

Vissa hävdar att smarta städer, genom denna reglering av resurser, per definition är hållbara städer. Istället för att anta att detta är sant utförde forskaren Tan Yigitcanlar med kollegor en översiktsstudie, som publicerades februari 2019, där de inkluderade alla studerade smarta städer. Resultatet indikerar att antagandet inte stämmer.

De sammafattar resultaten i tre huvudpunkter:

  • Smarta städer har ett fokus på högteknologi snarare än hållbarhet. Alltså har inte hållbarhetsaspekter integrerats i designen av det smarta.
  • Smarta städer omfattar hög grad av komplexitet. Trots möjligheter att analysera stora mängder data är långt ifrån all data relevant för hållbarhetsfrågor.
  • Smarta städer bygger på ett ad-hoc tänk. Lösningarna bygger på enskilda uteffekter och inte på samband och helhetseffekter.

Sammantaget finns det inget integrerat hållbarhetstänk i designen av smarta städer. Ur ett humanekologiskt perspektiv får man därför fråga sig om det går att kalla dessa städer för verkligt smarta. Man kanske istället ska vända på frågan: är hållbara städer smarta? Kan en modern stad vara eller bli hållbar utan att vara smart?

Bidra gärna med kommentarer kring detta.

 

Första mötet med humanekologi

19 jan 2019

 

Av: Mikael Jensen

Inspirerad av nära vänner bestämde jag mig för att jag skulle prova att läsa humanekologi som sommarkurs. Lärarna i kursen var en salig blandning. En fysiker, en historiker, en biolog, en sociolog och en filosof. Även om vissa lärare var bättre än andra märkte jag snart att ämnet passade mitt sätt att tänka.

Samtidigt som man får veta att humanekologi är ett tvärvetenskapligt ämne som skapar en syntes av flera vetenskaper för att förstå människan i sitt större sammanhang står det klart att merparten av syntesen får man stå för själv. Undervisningen tar ofta olika perspektiv på hur människan är en del av en större helhet.

För att förstå hur människans liv hänger samman med naturen får titta på hur människan organiserar sig och nyttjar naturresurser. Humanekologi skiljer sig inte från annan ekologi på annat sätt än att människan tar plats i ekosystemet annorlunda än andra arter. Samtidigt är människan som art beroende av sin omgivning precis som alla andra arter.

För mig som är tilltallad av alla vetenskaper blir det särskilt intressant att förstå människan från ett naturvetenskapligt, samhällsvetenskapligt och humanisktiskt perspektiv. Varje vetenskap som studerar människan kan bidra med en pusselbit till helheten. Genom att läsa humanekologi får man en grundläggande light-kurs i flera centrala vetenskaper. Man önskar någonstans att man ska få en syntes serverad för sig men det blir som sagt inte så mycket syntes om man inte bidrar med den på egen hand.

Det är inte så konstigt att man inte blir serverad en syntes. Ju mer man läser om olika vetenskaper desto tydligare blir det att helheten även i dess enklaste form är väldigt komplex. En riktigt god syntes kan antagligen inte illustreras eller beskrivas på något enkelt sätt. I slutänden måste man gilla att göra jobbet själv. Det är just därför jag fastnade för humanekologi. Jag sög åt mig som en svamp från första mötet med ämnet till sista kursen jag läste. Jag var nog humanekolog redan innan jag började läsa ämnet.

Du kanske frågar dig vad det är för sorts människor som läser ämnet humanekologi. Måste man tänka på ett särskilt sätt? Måste man vara intresserad av miljö och hållbarhet? Mitt svar är att väldigt olika sorters människor deltar på kurserna. De flesta är intresserade av milljö och hållbarhet men många vill lära sig om människan och sig själva. Jag skulle säga att man kan få allt detta genom att läsa en kurs eller flera i ämnet humanekologi.

Om du är intresserad av ämnet ska du ta chansen att läsa en kurs. Det värsta som kan hända är att lärarna är dåliga och du får en vag bild av ämnet. Det nästa värsta som kan hända är att lärarna är bra och ger en klar bild av ämnet och att du inser att det inte passar dig.

Någon som har läst ämnet som vill dela med sig av sina erfarenheter?

 

Lanksida.se

Länkvän.se